Vad har samarbetet med A Sustainable Tomorrow betytt för er?
– Oj! Så svårt att sätta ord på, jag fortsätter att le när jag tänker tillbaka på vår dag tillsammans i höstas. Solen gick upp över Ölandsbron och lyste så starkt att jag som varit mest orolig för tekniken plötsligt undrade om vi skulle se något alls på storbildsskärmen. Men, alla problem har en lösning och plötsligt bubblade lokalen av alla härliga människor och nya möten. Och jag lovar – när sändningen var i gång hade vi kunnat höra en knappnål falla. Efteråt har vi fått fantastisk återkoppling från många av de som kom kring proffsig produktion, bra program, talare i världsklass och hur värdefull dialogen var såväl innan, under och inte minst efter i våra Disruption Labs. Här gavs man möjlighet att med nyvunnen kunskap dela sin oro, kluvenhet och strävan i ett tryggt sammanhang. Redan ifjol fanns det en vision om att kunna bidra till fler lokala hubbar och jag vet att vi genom gränsöverskridande arbete inspirerat till minst en ny hubb i år, kanske två.
Vilka tips har du till blivande hubbarrangörer baserat på din erfarenhet?
- Största gåvan är att ge, men man måste ge så att själen njuter när man ser andra lyckas. Alltså, omfamna alla som vill vara med och ha respekt för att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
- Vikten av att vara personlig och närvarande. När det gäller relationer, samverkan och utveckling så behövs det närvaro och personlighet. Och ibland mod att våga ge och ta snabba beslut.
- Ta vara på styrkan i den sårbarhet som A Sustainable Tomorrow bjuder in till, inte bara den digiloga konferensen, utan resan dit och inte minst vidare. Vad händer efter den 11 september 2024? Och glöm inte att allting smakar lite bättre när man delar!
Vad tycker du om årets fokusområde Dissonans?
– Min första tanke var det knastrande ljudet på en gammal radio innan man hör de inspirerande orden från ett fint sommarprat eller de ljuva tonerna av ’We Are The World’… Sen gick tanken till ett möte med min FN-vän, Jan Eliasson, tidigare i år där han flera gånger påpekade att vi måste se världen ur två perspektiv; så som den är och så som den borde vara. Jag har länge varit orolig för att vi försöker få möjligheten inom hållbar utveckling att passa oss, snarare än att på allvar utforska vad vi behöver förändra, förbättra eller förädla hos oss själva för att nyttja de möjligheter en kris, som den vi ser runt om kring oss (och som jag tror Jan syftar på), alltid ger.
– Vi behöver investera i uthållighet och förändringsförmåga och vara redo att anpassa oss till utmaningar vi inte har en aning om idag. Vi måste alla våga ställa oss på startlinjen till världens största Marathon utan att veta hur vi ska ta oss i mål och göra vårt allra bästa med de förutsättningar vi har. Jag tänker samtidigt att om vi har lyckats ta oss hit så kan vi också ta oss härifrån. Med Världens agenda. Vår agenda. Tillsammans för 17.
Hur gör ni för att gå från ord till handling i hållbarhetsomställningen?
– Några av de återkopplingar vi fick i höstas var Hur får vi med oss politiken? och Hur når vi länets alla tolv kommuner? Politiken är inbjuden och kommunerna möter vi i samlad trupp under våren vid länets Agenda 2030 Forum. En annan reflektion var Hur får vi med oss ungdomarna? Det finns ett enormt kapital i ungdomarna. Vi ska inte bara arbeta för våra barn, utan också med dem. Därför är det vår starkaste intention att engagera minst en gymnasieskola i årets fokusområde Dissonans. Årets hubb(ar) kommer även att vara på plats i Linnéuniversitetets lokaler.
– I en tid av polarisering, konflikter, klimatkris och en stor oro för demokratin behöver vi våga vara en förebild för oss själva (framför allt när ingen tittar på) och på så vis inspirera varandra. Mod är en muskel vi måste träna varje dag för att finna motståndskraft och värna vårt självförtroende och vår självkänsla. Vänta inte på att någon annan ska heja på dig, heja på dig själv!